Nej fast jo, Det är Okej att känna såhär! Det är faktiskt okej att tycka.

Fast jag kommer inte orka längre till snart, jag måste byta bana. Jag kan inte tillåta mig att gräva ner mig mer. Fast jag egentligen måste för att kunna fortsätta att bearbeta denna smärta.

Men hur långt får det ta denna gång? Sist tog det ett år, tills Han den där kom in i bilden. Måste jag träffa en ny? Jag vill inte?! Denna gång måste jag klara mig upp på egen hand, för att en vacker dag klara av sånahär smärtor och frustationer någon gång framöver. Jag måste också tillåta mig att få må Dåligt! Men vad har mitt liv gått ut på hitils? Jo, att må Dåligt. Jag är trött på det, jag vill kunna vara glad och må bra! Själv.

Jag mådde bra för några månader sen. Med honom dock! Aldrig har jag mått så bra. Kommer jag någonsin få känna sådär igen??

Jag orkar inte. Jag vill byta liv.

Kan inte ens börja lyssna på en låt av "Lillasyster" innan gråten faller längs min kind..

Våran tid är över nu, på riktigt!

Och hon som kallade sig för min vän i 14år har jag nu lagt åt sidan och kommer aldrig plocka fram. Om hon hade vart en fil så hade jag tryckt på Delete knappen! 

Hon ska nu ut ur mitt liv, och kommer aldrig att komma tillbaka. Hoppas hon hamnar i Helvetet!

Men jag får tacka för all den fina tid som jag och "han den där" har haft tillsammans, Den bästa tiden i mitt liv. Och aldrig skall jag sluta att älska honom. Han var allt och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Den finaste och mest underbaraste i hela världen.

Nu måste jag och min hund fokusera i en ensam bana i det här otroligt hemska liv.

Tack för mig.