och snart finns det ingenting kvar längre. Och jag försöker att inte tänka på det men det är inte lätt.

Vad fan, helt seriöst.. Det ska inte behöva vara såhär.

fuck it!

Ja,nu är jag åter tillbaka här för att eventuellt lätta på hjärtat.Varje dag går ut på att tänka och lista ut på vad livet går ut på, för mig.Men jag kan inte komma på något bra, eller någonting alls.Denna långa helg är över och imorgon är det jobb som vanligt, 15-21. Enda kvällspasset denna vecka förutom Lördag och Söndag. Resten är det dagtid. Känns bra..Igår pratade jag återigen om hur jag mår för två av mina tre syskon. Sa rakt ut att om inget händer med mitt mående så kommer jag snart begå självmord. Rakt ut bara! Jag fixar inte med mig själv längre. Jag står inte ut med att ständigt gå runt med denna sorg, ångest, svek, opålitligheten längre.. Från alla håll, oärliga människor överallt och nertryckande.Är less på att aldrig få känna mig älskad och omtyckt, längre. Att få känna äkta kärlek.Är det jag som det är fel på??Måste jag göra något för att förtjäna lite kärlek, jag ger all min kärlek. Så det är nog mig det är fel på.Men vet du vad... Jag håller på att tappa greppet, och när jag gjort det så är jag också tappad.Då är jag ännu mer svagare och hjälplösare. Kanske står jag där ensam kvar. Alldeles blek och mager, som förut när jag inte hade någonting.Jag vill också kunna känna mig fin, få bekräftelser över hur vacker och underbar jag är.Men nej, ingenting. Känner mig ful och äcklig, tjock liten hora rent ut sagt. Så patetiska små ord. Men inte i min hjärna! Jag vill bara få må bra!!

Nu var det länge längesen jag skrev, men det har sina orsaker. Jag har inte plockat fram min dator ( vilket jag måste så att ingen någonsin kommer kunna hitta denna blogg, som kommer kunna visa att det är Min!)

Mycket har hänt, både i hjärnan, hjärtat och utanför..

Jag har kommit unni(e)form med att jag mår fruktansvärt dåligt, och det blir bara värre. Jag fattar verkligen ingenting utav det, helt seriöst!

I mitt "förra" liv så kunde jag göra så mycket mer än vad jag kan göra nu, Nu är jag begränsad! Psykiskt,

Förut, Kunde jag träffa vem som helst, festa och ha kul huuur mycket som helst och många tydde sig till mig. Både för att jag var en varm och rolig person att  vara med. Folk litade på mig. Jag var hon den roliga, spännande, kanske snyggaste tjejen. Jag kunde verkligen ha roligt, det kan jag inte nu!? Förut trodde jag att jag hade kontakt med mina känslor, för jag kunde ju visa känslor och känna. Men det var inte på riktigt?! För det är Nu som jag känner på riktigt, Jag kan inte festa, för jag tycker det inte är kul. Dricker jag så blir jag deppig och trött. Ingen lust. Även fast jag känner ibland att helvete vad kul det hade vart och vara full och träffa männsikor, att dansa, gå ut på krogen.. Men - Dricker jag lite, kanske en öl, vin eller vad fan som helst så tappar jag lusten. Vill helst bara gå och lägga mig.. ehm!? Normalt. Nej. Jag mår för dåligt. För att kanske kunna hantera det..

Jag gör ingenting, för jag inte har någon lust. Jag har inga vänner kvar, jag har ingen nära. Jag vet inte ens om någon känner mig, förutom han som jag bor med. Men han känner mig fel, Inte helt fel med ganska mycket fel.. Eller så är det för att jag TROR att jag är den som jag var förut.

Men den som jag var förut var inte Jag. Jag är den som jag är nu. Den som går igenom precis Allt. Allt som jag gått igenom, vart med om, uppväxen. Alla jag saknar. Men saknar jag någon? Jag saknar mitt ex, Inte att vara tillsammans med honom, Utan mer vänskapligt. För han förstod mig och kände mig. Vi var så lika, känslomässigt. Knepigt men sant.. Jag känner att jag har ett behov av att Prata med honom, träffa honom kanske. Men det går inte. Dels för att han enbart vill träffa mig för att ha sex med mig, och för att han som jag bor med tror att vi ska ha sex. Men det är ju inte det jag är ute efter så därför kan jag inte träffa honom, Så som Jag vill.

Det är verkligen Kaos . . .

Så, Vem är jag!? Vad Vill jag?..

Jag vill rensa min hjärna, jag vill ta reda på vem jag är. Älska mig själv.. Men Tänk om jag är en av dom människorna som aldrig kommer att läka. Att jag föralltid kommer att må dåligt. Den enda utvägen kanske är att begå självmord. Men jag känner inte att det är aktuellt. För jag tror att jag klarar det.. Men det har gått ungefär 12år och jag mår fan inte bättre..

Han som jag bor med, förra året hjälpte han att må bra. Aldrig har jag mått så bra som jag gjorde då!! Då ville jag leva, lyckligt, Med honom..

Vill fortfarande leva lyckligt med honom, men jag kan inte göra det. Tror jag? Om jag inte ändrar och bättrar på mig. Men jag vet inte vart och hur jag ska börja. Jag behöver hans hjälp En gång till.

Men enligt honom så förtjänar jag inte hans hjälp, för han litar inte på mig..

Lögnare, hycklare, omognen, oansvarig...respektlös,uppskattningsLös. ehm, jag kommer inte på mer vad jag nu är enligt honom. Såna ord får mig att  börja tro på att det är så.. Men det måste vara fel!

Jag vill ändra på mig, Men jag vet inte hur. Jag kan inte leva med mig om jag/det ska behöva vara så. Om det är sant.

Vill ändra på mig, så jag kan må bra, med honom. Så att vi en dag kan bli tillsammans, ett par. Så han kan älska mig, pussa på mig och vill visa att jag är Hans.

Kanske borde jag avsluta min relation med min mamma, för det är ofta hon som får mig att må sämre pga hennes sätt och betende. Hon är en hemsk männsika, oärlig, oäkta, falsk och vidrig rent ut sant. Så får man inte säga om sin egna mamma. Men jag känner ingenting för henne. Bara dom dagarna jag tror att hon inte är sån.  Men det är bara inbillning från min sida. Hon är skvallerkärring och vill snacka så mycket skit om allt och alla. Hon är ju så himla perfekt. Och värre blir hon när hon är med sin syster, min moster. Fy fan säger jag bara. Ser hon inte vad hon har gjort med mig??? Jag vill aldrig bli som henne, därför så kanske jag borde säga upp kontakten.. Jag ska inte skylla allt på min mamma, men det mesta är hennes fel. Och än idag så påverkar hon mig.

Det är mycket frågor utan svar i min hjärna..

Jag SKA ändra på mig, må bra, se nya möjligheter och framåt. Inte bakåt och det som inte är möjligt. Jag kan om jag vill.