Som i vanlig ordning när jag skriver ett dåligt och negativt inlägg så ändras det alltid. I verkligheten alltså! Sen i måndags har vi sovit med varandra varje natt, och det är helt underbart. Jag har det så bra och jag mår så bra med honom, underbaraste fina människa!

Och idag, fredag 13maj så klarade jag min uppkörning. Tackar för det! Ett steg närmre in mot framtiden!

Min hjärna och själ har slutat att fungera, om inte ens att existera.

Han, min kärlek i mitt liv har gett sig av och jag trodde inte att jag var så fast som jag egentligen är. Jag är verkligen kär, för 3e eller 4e gången i mitt liv. På riktigt! Andra gången på riktigt i en kille. Så det känns! Ingenting gör så ont som att vara utan honom. Men jag måste tvinga mig ur detta och jag har tagit ett stort och bra beslut tror jag!? Jag kommer att bege mig av härifrån. Jag kan inte leva såhär längre. Jag kan inte heller gå omkring här hemma och vänta och längta efter att om han kanske kommer tillbaka. Vilket han iochförsig har gjort. Han har kommit tillbaka och det har vart som vanligt... Sen skiter det sig och dagarna går, eller dagen sen är han här igen. Men "nu" är det nog på riktigt, det kommer inte bli vi igen. Vi kommer bara att ha kvar en del av det. Trogna på ett sätt, och det är för att det är så himla bra och vi tycker ju om varandra, trots allt!

Jag skickade ett sms till honom för att tala om att vi måste prata, han svarade och undrade ang vad. Och jag ville inte ta det på sms att jag skulle flytta, men det blev så ändå och "fuck you" fick jag till svar. Hur ska jag ta det? Blev han ledsen? Sårad? Då kan han få känna på hur det är att bli sårad. Jag är sårad jämt, för han ger mig ingenting att gå på, ska jag sitta hemma och vänta på honom fall att han Kanske kommer hem? Eller ska jag göra andra grejer som kanske får han att börja undra? eller tro att jag är med någon annan? Tro fan att jag sitter hemma eftersom jag vill bevisa för honom att det är Honom som jag vill vara med!!

Börjar känna mig som en toffel rent ut sagt, är det känslorna som gör det?

I vilket fall är jag ensam nu mera, ingen lust, har ett enormt sug. Jag vill bort, bort ifrån detta livet. Dödångesten har kommit tillbaka och jag vet inte hur jag ska handskas med den!

Jag vill åt friheten som hjälpmedlet kan hjälpa mig med, men ändå så vill jag inte. fan! det är så otroligt mycket nu.. Jag fixar inte mer.. Jag behöver ha raka linjer att gå på!

Har blivit mycket på andra fronter nu, träffat massorr av andra vänner. Mycket trevligt. Men jag är inte ute efter något mer än vänskap, INTE sex INTE kärlek INTE något annat!  Jag vill ha kärlek från han den där och det får jag. Och det räcker för mig.
Hur ska det gå när jag flyttar då? Räcker kärleken från min hund och syster? Jag börjar tveka, för tänk om han säger att han vill ha mig? Kan han inte flytta med mig? Jag vill så mycket, men ändå så vill jag vara ensam, men han är för bra för mig. Fast jag kanske börjar tveka..

Fan!