Precis så är det, Nu eller Aldrig. Att ta vara på alla dom där bra stunderna, vad det gäller allt egentligen. Jag har erkännt för mig själv, och jag har svårt att acceptera det.  Men min hjärna vill inte samarbeta med mig, inte heller med mitt hjärta. Kanske därför det har varit som det har varit.. Har fått frågan ett antal gånger, och upprepade gånger har jag sagt "Nej".. Men inte denna gång, fast då fick jag frågan IRL.. Och det var tufft.. Kändes som om mitt hjärta skulle sprängas, det gjorde så ont.. På ett sånt där värmande sätt, hela min kropp blev varm och mitt huvud pulserade.. Men det bästa av allt var att jag sa inte det där jävla "Nej" utan jag sa Kanske, men det var inte ett "ärligt" svar och jag skulle ju vara ärlig, framförallt mot mig själv.. Men efter mycket om och men, när hjärtat hade slagit sådär miljoner volter så sa jag "Ja".. I det ögonblicket så ville jag bara gråta, tyckte det var så otroligt jobbigt.. För jag vet, att det kanske inte kommer bli något bra.. Eller, blir det en fortsättning, eller blir det ett slut? När isåfall? Jag vet inte när, det är nog ingen som vet När! Tiden visar sig.. Men alla dessa Varför kommer upp och fram hela tiden.. Jag måste sluta tänka.. Men jag älskar att leka lite med tanken, fast jag blir rädd, men det gör inget för det är härligt att tänka..  Oftast!

Exakt just nu känner jag mig så otroligt känslig, minsta lilla skulle få mig att börja gråta.. utan några helst problem. Om Han hade vart här nu och vi kanske hade pratat så hade det nog vart svårt att hålla gråten inne.. för de är på väg, bara en tidsfråga..

Jag är rädd, rädd så att jag bara skakar.. Måste sluta att tänka, för det är inte farligt.. Inget farligt kan hända.. Egentligen.. Kanske att man blir sådär jobbigt utlämnad och lämnad, och sårad, och sviken.. Men innerst inne Vet jag att jag kommer att bli det igen, det är också bara en tidsfråga.  Det är kanske det som jag är mest rädd för att bli.? Sårad och lämnad? Då måste jag kanske börja om ytligare en gång med att bearbeta saker och ting..  Men om jag ska ge mig in i något så kommer jag vara väldigt, Väldigt försiktig.. Men vet inte om det blir någon mer gång.. Jag är som sagt rädd!

Sen är jag bara så trött, jag måste sluta med det som jag håller på med. Men det är så skönt.. Men måste sluta innan jag blir påkommen! Det är inget som jag vill..

Just nu gillar jag min tillvaro annars, Oftast ensam.. Om jag inte är ensam så är det antingen min vän, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.. Eller så är det Han som är här. Och då är livet helt underbart.. Kan koppla bort precis allt, bara njuta av tiden som man spenderar tillsammans.. Fan vad jag älskar det!  Önskar bara att det kanske kunde vara lite längre..

Fan.. Avslutar med: Nobody said it was easy!