Jag ligger här i sängen och hade gråten i halsen för fem minutersen.. och nu rinner tårhelveterna på mina kinder, nerför halsen... Det är riktigt tungt, jag har inte gråitit på flera veckor och nu ser jag knappt vad jag skriver längre..

Det har vart tungt nu i flera dagar och jag försöker kämpa igenom dagen som blir den kommande.. Men nu finns det inte mycket kraft kvar att kämpa för.. Jag vet ingenting längre! Allt kan se så ljust ut ena dagen men det försvinner lika fort. Jag hatar att känna såhär och nu vet jag inte vad jag ska ta tag i här näst, ingen att trösta mig på, eller någons famn att krypa ner i.. Jag blir tokig.. ska flytta om 2månader och det är en sjukt jobbig press det också.. jag fixar inte mer snart!!

Jag ler och försöker se pigg och glad ut på jobb, men sen när jag kommer hem så är jag tyst och vill helst inte prata med någon alls, all energi har gått åt att se ut att må bra på jobbet.. Men idag skickade dom hem mig, jag mådde inte bra, varken fysiskt eller psykiskt.. Mest psykist men det kunde jag inte tala om! Vill inte att någon skall veta..

Jag vill bort ifrån detta liv! Hitta ett nytt, med nya vägar och mål.. Förslag vilken väg man ska välja???