Direktlänk till inlägg 16 januari 2011
jag vill inget hellre än att leva, men samtidigt vill jag inte längre vara kvar på detta plan. och jag kommer ingenstans, eftersom hissen just nu är ur funktion, helt ur balans och lika otillgänglig som jag.
men..
mitt skal är såpass tjockt nu, att om jag låter någon bryta sig in,
så rasar mina nyuppbyggda murar samman och rubbar hela min existens. jag kan inte låta det hända igen.
whatever it takes. wherever it takes me.
Det mesta flyter på som vanligt och jag är väldigt nöjd med tillvaron och min vardag! Jag gillar att känna, få vara, dela minnen!...
nu är det stopp, igen. mitt liv står stilla och jag vet inte längre någonting. jag har inget jobb längre, blev sparkad. inte ens ett jobb kan jag behålla. varför? jag vet ju mycket väl att man måste jobba för att kunna leva, bo och allt det där....
Det är mycket som händer med mig, min hjärna och runt omkring. Men ingen förstår eller fattar någonting! Kanske för att jag inte vill eller för att jag inte har sagt något. Men denna processen har tagit lång tid och än är det inte färdigt. Under en...
och snart finns det ingenting kvar längre. Och jag försöker att inte tänka på det men det är inte lätt. Vad fan, helt seriöst.. Det ska inte behöva vara såhär. fuck it! ...
Ja,nu är jag åter tillbaka här för att eventuellt lätta på hjärtat. Varje dag går ut på att tänka och lista ut på vad livet går ut på, för mig. Men jag kan inte komma på något bra, eller någonting alls. Denna långa helg är över och imorgon är de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|