Idag är det julafton, vilket jag inte alls kan tro!

Men God Jul allesammans! :)

Nu är jag tillbaka igen.

Tack för kommentaren, Minns inte riktigt vad du hette men om du läser så känner du nog att du passar in här! :-)

Skall försöka lära mig denna sida också på något sett!

Vart slutade jag sist?

Jag skrev att min liv har vart åt helvete sen jag var 6år?

Det var där allt började, mina föräldrar skiles och jag + mina 3 syskon flyttade med mamma till en lägenhet "en bit bort" . 

Från att ha vuxit upp och bott i ett stort fint hus ute på landet till en lägenhet omringad av asfalt, det var verkligen ingen hitt för mig och mina syskon, inte för min syster iallafall.

I vilket fall så hade vi inget val, våran mamma plockade med oss barn till den lägenhet.  vantrivdes, fick varken prata eller träffa våran pappa.

Mina bröder och min syster har inte samma pappa, våra bröder har en annan pappa så jag och min syster är bara helsyskon. Men vi ser det inte så, Våran pappa har vart en pappa för våra bröder.

Men när vi hade flyttat var det dags att byta skola, träffa nya människor och få nya klasskompisar. Det var verkligen inget som jag och min syster ville men hade inget val.

Vi gick där och när skolan var slut ville vi knappt gå hem. Våran mamma var nämnligen psykiskt sjuk.

Tiden gick och rätt som det var så va vi tillbaka hemma hos pappa i vårat fina hus.

Mamma åkte in på psyket, och vart mina bröder var har jag ingen aning om, men dom var antagligen hemma, Dom är några år äldre, 10år eller så..

Min och min systers farmor snackade rätt mycket skit, vilket man inte fattade att det var när man var så liten, så det trodde man såklart på. Det resulterade att jag inte vågade träffa mamma, för hon var ju sjuk och då är man farlig? Det hade min farmor tryckt i mig, hela min släkt på mammas sida var hemska och sjuka. Så jag hälsade aldrig på mamma på psyket, men det gjorde min syster, hon är 2½ år äldre än mig så hon förstod nog lite mer än vad jag gjorde, jag var ju bara trots allt 6½ år..

Tiden gick, mamma blev bättre och fick mig att komma och hälsa på henne när hon hade kommit hem, Poff så bodde jag där igen, min syster hade flyttat dit lite tidigare.. Tiden gick och jag fick uppleva dom stunder som var åt helvete. Jag var rädd, osäker och ville bara hem till pappa igen, jag saknade ju honom!

4-5 veckor senare flyttade jag tillbaka till pappa, bytte skola och allt det där, hade redan missat massor i skolan pga flytt osv..

Dagarna gick och det var ledsamt och tråkigt att vara själv där hemma hos pappa, för min syster flyttade ju inte med denna gången... tillslut fick mamma mig att flytta tillbaka igen, så jag var tillbaka hos mamma igen, bodde hos pappa ca 1månad..

Tiden gick och det var rätt okej.. Mamma var väldigt pedant och mina bröder var, jag vet inte va dom var.. Min äldsta bror han var en pundare, hade hållt på några år nu, fast det visste jag egenltigen inte!

Skolan skötte jag dåligt, jag hade redan vart med om så mycket och det blev väldigt mycket möten så jag var nästan aldrig i skolan..

Sen tog mammas krafter slut och jag och min syster var tillbaka hos pappa åter Igen..

Tiden gick och jag o min syster hade fullt upp på dagarna, vi hade börjat rida..

Så vi tillbringade tiden med hästarna, plus att vi hade kaniner..

Den gången träffade vi inte mamma på 8månader, hon mådde så dåligt. Och hade annat för sig..

Dom 8månaderna var långa, hade nog ingen direkt tanke på mamma, vi skickade brev tillvarandra. Kunde få hur många som helst av mamma. Såna där fina med dom gråa nallarna på, Dom jättedyra nallarna.. Minns inte vad dom heter just nu.

Dagarna och tiden gick.. Vi blev äldre..

En dag så flyttade vi tillbaka till mamma, Jag och min syster skaffade vänner, samma vänner eller rättare sagt jag umgicks med min syster och Hennes vänner.

Vi började röka båda två, var ute sent på nätterna, skötte Inte skolan så som man skulle.

Nu mådde vi riktigt dåligt!

Nu tänker jag hoppa lite,

Min syster var 13år nu, och jag 10..

Vi höll oss fortfarande ute, rökte och skötte oss inte.

Mamma hade ny kille så vi fick plastsyskon som vi umgicks med. Vi var i samma ålder ungefär..

Umgicks väldigt mycket, hade samma vänner..

Tjuvrökte och festade..

På min syster 15års dag befann jag, syster och mamma oss på ett familjehem. Där vi skulle få bättre relation med mamma.. Vi bodde där i ca 2 veckor.. Jag märkte ingen skillnad, bara en massa jobbigt möten och en äcklig gubbe som hade kuken längst benet, Det var äckligt!, så mina dagar gick åt att irritera mig på honom..

Vi kom hem, och dagarna flöt på och jag minns inte så mycket mer av det..

Frös ute lilla pappa som kämpade för att hålla oss barn vid liv..

Varken jag eller min syster fick ingen direkt hjälp.

Utan vi tog ut smärtan på helt annat håll. Jag började skära mig i tidig ålder, Min syster också..

ingen som "brydde" sig synligt, förutom pappa som gjorde allt för att vi skulle må bättre., vilket vi tyvärr inte gjorde!

Vi blev äldre och klokare..

Flyttade tillbaka till pappa efter några år till ett annat hus, för pappa var tvungen att sälja vårat barndomshem. Inte kunde han bo kvar själv i ett stort hus med 7rum och kök inte...

2003?--

Tillslut efter några flytt så hittade vi ett hus som vi kunde få bo i, det var på en övervåning med stall utanför dörren och landet. Precis vad vi behövde..

Vi hade nu köpt häst, eller jag hade en häst på foder först i nästan 2 år. All min tid gick åt att ta hand om henne, hon var mitt Allt!

Hon var den som tog upp all min tid, vilket jag behövde. Behövde verkligen tänka på annat och det gjorde jag!

Hon var en riktig rishög när jag fick henne, så jag la all min tid på att fixa henne och jag lyckades!

Men sen kom tiden så jag var tvungen att lämna tillbaka henne, jag köpte mig en annan häst som tröst, dumt av mig att inte hitta en bättre häst istället för att ta första bästa.

Vi är nu redan i 2006..

Bor kvar med pappa, och har häst..

Men jag märker att jag och min nya häst inte funkar så bra ihop och mitt intresse lockar mig tillbaka till mamma, där jag har alla vänner och inte behöver anpassa mig efter tider och bussar.. Pappa bodde ju trots allt ute på landet vilket är underbart men inte när man är i tonåren då man vill ut och utforska.

Jag flyttar till mamma som sagt, och jag får en underbar julklapp julen 06.. En hund, MIN hund, Mitt nya allt. Så jävla underbart!!

Han skulle äntligen rädda mitt liv..

Men det resulterade bara problem, jag kunde inte göra vad jag ville utan var alltid tvungen att anpassa mig efter honom. Kunde inte bara gå ut och ränna som jag gjort innan utan var tvungen att ta hand om honom. och han kunde jag inte lämna ensam heller för han hade seperationsångest.. Så där sket det sig igen.. Han kunde alltså inte vara ensam.. Aha.. nu då?

Va tvungen att alltid skaffa hundvakt vilket kanske inte var så lätt alla gånger.

Men han va ju trots allt mitt allt, så jag kämpade. mamma började krångla igen.. Hon orkade inte med honom.. Så då blev det flytt igen.. Lilla killen var bara 5månader då vi flyttade igen.. tillbaka till pappa, men det var bäst för honom att bo på landet i hus å all frihet som han och man får där ute..

Tiden gick och 07 flyttade jag tillbaka till mamma, bodde där ett tag, skaffade mig flickvän.. hon bodde hos mig hos mamma, mamma kastade ut oss, så vi flyttade till pappa, Igen!!

Bodde där, Gubben som vi bodde hos dog så vi var tvunga att flytta igen.. allihopa.. Jag och min tjej + hund bodde i en liten stuga tills vi skaffade oss lägenhet lååångt borta. Min hund flyttade med..  September gjorde jag och min tjej slut och jag bodde kvar med min hund i våran lägenhet i 3månader.. Sen var det flytt igen, först till pappa i 1 vecka. Sen tillbaka till mamma igen..

Det funkade inte, för jag träffade min nurvarande pojkvän då, och vi festade väldigt mycket.. Och min hund blev ensam mycket. Jag mådde ju dåligt så vad skulle jag göra?  Jag blev gravid också, innan jag träffade min nuvrande pojkvän, pappan var ett svin som hade barn med mitt ena ex?! Komplicerat eller?

I vllket fall så lämnade jag svinet å träffade min nurvarande. Min hund och jag hade egentligen inget boende.. Så det va tillbaka till pappa å hans tjej igen.. Tillslut beslöt jag mig för att lämna ut honom på foder..

Det värsta jag gjort i mitt liv, men vad skulle jag göra? Jag älskar ju honom så jag gjorde det för hans skull..

Jag flyttade med min pojkvän till hans lägenhet som han precis hade fått, Februari 2009.. Och ännu hade jag kvar min hund, fast han bodde hos min syster som bor i v-ås..

Efter 4månader fick jag tillbaka honom.. Juni månad fick jag hem honom. GUD vad jag hade saknat honom.. Hade hemma honom 1månad, Sen kom familjen som har han nu idag.. Och jag bor kvar hos min pojkvän mitt inne i Göteborg.. Och jag har kontakt med min hunds nya familj..

Det är nästan såhär det ser ut nu, Kommer inte bli så långa inlägg sen när jag kommit igång. Bara så ni får en bild av allt.

Det är såhär mitt liv sett ut..

Tack för att ni orkade läsa!

Kramar.

Hej kan jag börja med att säga, om nu någon kommer att läsa denna blogg..

Jag tänker nog inte aldrig tala om vem jag är som skriver här, meningen att denna blogg ska bli lite hemlig för dom som känner mig. Därför kommer jag inte heller skriva några namn, och om jag gör det så är det inte personernas riktiga namn.

I vilket fall, här kommer jag skriva rakt ifrån mitt hjärta och hoppas nog lite på att beröra er som läser.

Kommer nog mestadels handla om mig och mina förhållande till folk.

Just nu har jag en pojkvän som jag är sambo med sen snart ett år tillbaka, vi var inte tillsammans när vi flyttade ihop.

Han har inte bott med någon innan, som jag har gjort innan.. så jag har lite förtur med att veta hur det är att nästan aldrig vara själv hemma.

Det är helt underbart att bo ihop med någon som man tycker om tycker jag.

Att somna bredvid den man älskar och att vakna upp men den är helt fantastiskt.

I slutet på 2008 började jag ett så kallat nytt liv som verkligen var helt främmande för mig!  Sen så långt jag kan minnas har jag alltid gillat tjejer, och ja jag är tjej själv som ni redan kanske fattat. Så jag var var eller är alltså lesbisk, men i ett års tid har jag vart med killar, eller han jag var med först var ett svin så han lämnade jag åt sidan i början på december förra året. Och vid denna tid träffade jag min nuvaranade pojkvän, och sen dess har vi vart med varandra varje dag, kanske därför han börjar tröttna på mig? Jag kommer dit senare!

Mitt liv har vart trassligt sedan jag var barn också, det började i 6års ålder då mina föräldrar skilde sig. Sen dess har mitt liv vart åt helvete!

Nu fryser jag för mycket om fingrarna så jag skriver senare eller en annan dag.

Kramar.

Är det detta som vi kallar liv?

Så vem blockerar vägen, min vän, till friheten
Bara du har de verktygen

Jag slår nu rot som ett träd under solen
Är nu gud som sitter själv uppe på tronen
Sköt om ditt rike här nere på jorden
Lotusblomman, det är dags att börja blomma

För vem du än är och tror dig själv att vara
Frihet eller fångenskap, vad vill du bevara
Se upp med vilket du försvarar
Har du bestämt dig för hur du vill ha det.