han som en gång försökte förstöra mitt liv var på samma ställe som mig i lördags, och jag trodde jag skulle gå under. men jag fixade det, jag var stark nog att accepetera att han var där. fast än att han var så jävla sliskig och att han glodde hela tiden på mig gjorde det inte bättre. men jag tog det ändå!  Jag läste rättegångspapprerna för några veckor sedan och då tänkte jag att jag Aldrig mer skulle lägga en tanka på honom, det gjorde så ont i mig att han var där jag var i lördags. Kan han inte bara försvinna i mitt liv?? Jag kan inte sluta att se honom framför mig. han får mig att bli sjuk.. ska jag behöva bli påmind om vad som en gång hände mig i mitt liv bara för att han kanske dyker upp på samma ställe som jag befinner mig på?

Jag tror att jag skall sluta att vistas ute bland folk.

att åka uppför den där äckliga backen, det är då jag känner att jag åker åt fel håll.

eller när jag är inne i stan så vill jag inte gå dit där bussarna kommer, utan jag vill gå till spårvagnen. för då vet jag att jag är på rätt väg hem.. men att sitta på en spårvagn som bara går åt det där hållet får mig att bli tårögd och jag vill bara åka hem till Dig, till Oss.. men det går inte, jag kommer nog inte att få komma in i våran lägenhet någon mer gång. allt känns så konstigt, för jag vill egentligen inte vara här utan jag vill vara där som han är..

allt är så konstigt, hela mitt liv är konstigt..

jag vet inte vad jag vill, eller vad jag orkar att göra. mitt psyke tillåter mig inte att göra riktigt vad som helst!

men att få vara i hans närhet och känna lugnet, det saknar jag!

jag saknar allt, hela honom, oss tillsammans.

jag vill så gärna träffa honom, för vi är ju trots allt medvetna om allt i varandras liv och det vill jag inte att man bara ska kasta bort åt ingenting.

det börjar komma högtider nu och då vill jag inget hellre än att vi skall vara med varandra, men så kommer det nog inte att bli. jag får fortsätta att drömma vidare..

hejdå för denna gången!

Det känns tungt i hela min kropp att den som gjorde mitt liv inte vill ha mig.
Men jag får bita ihop och leva med det i resten av mitt liv.
Jag kan inte göra något åt saken.
Jag kan inte vända dig och bestämma dina känslor.
Även om jag så önskade.

Jag har aldrig känt mig så trygg som jag gjort med dig.
Du har aldrig gjort mig illa.
Sagt förnedrande saker, kallat mig ful.
Du har aldrig skadat mig på något sett.
Du har bara gett mig liv och livglädje.

Jag vet nu att det nog aldrig kommer bli Du och Jag igen.
Och det tar nästan livet av mig.
Men jag kämpar.
Som sagt. .
Du kan inte hjälpa att du inte längre älskar mig.
Du kan inte hjälpa att du inte längre vill ha mig.

Jag får leva med det, jag får leva vidare utan att du finns hos mig på det sett jag önskar mest av allt.
Jag får leva vidare utan dig.
Utan att det är Du och Jag.
Utan att du älskar mig.
Utan att du inte längre vill ha mig.

fast jag tror nog att du älskar och vill ha mig fast du inte vågar!

Jag känner dig för väl.

hur länge ska man orka att stå ut?

nu har det gått alldeles för långt!

Om man inte ens kan prata som två vuxna människor så är det något som är riktigt fel!!

Jag har förmodligen åkt på magkatarr igen, Och denna gången är det Inte för att jag har druckit för mycket alkohol, utan för att jag är stressad pga hur DU beter dig mot mig!! Fattar du inte att det tär på mig? på min kropp!

Ständig huvudvärk, ständigt magont.. Nervös hela tiden, pga dig!

Jag mår dåligt av att vara i din närhet.

Jag vill flytta nu så jag slipper dig, jag vill inte vara i närheten av dig mer än nödvändligt..

Förresten så kan jag verkligen inte sluta att tänka på Honom! Saknar han mer och mer för var dag som går!

Han kommer inte att komma tillbaka, vi pratar inte ens med varandra.. :(

Det var riktigt längesen som jag kände att jag skulle vilja gå vidare, att vilja dö!

Men nu har jag fått tillbaka den känslan, att det finns fan ingenting kvar.

Jag har ingenting här som jag vill vara bland, ingen hund, inga syskon, Framförallt ingen gordon..

Mitt huvud sprängs snart med alla dess tankar..

i wanna die slowly.

Allt är total kaos i mitt huvud.

Jag orkar inte längre tänka, eller jag kan inte tänka.

kopplar ingenting längre, kan varken sova eller vakna.

kan inte ens prata riktigt, eller se riktigt.

Alla tankar snurrar i mitt huvud och jag är inte långt ifrån för att trilla över den där trusklen som får en att falla långt långt ner..

Snart ger jag upp!

He said I'll throw myself away
They're just photos after all
I can't make you hang around
I can't wash you off my skin
Outside the frame, is what we're leaving out
You won't remember anyway

I can go with the flow
Don't say it doesn't matter, matter anymore
I can go with the flow
Will you believe it in your head?

It's so safe to play along
Little soldiers in a row
Falling in and out of love
Something sweet to throw away

Ja nu var det ett tag sen som jag skrev här, Kanske är dags igen..

Vet inte vart jag ska börja..

Igår kväll kunde jag inte somna, låg i flera timmar och bara funderade på allt och inget, trodde aldrig att jag skulle kunna sluta gråta..

Men jag bestämmde mig för att försöka sluta med dessa dumheter och försöka sova, vilket jag gjorde när klockan var 06,34 imorse. Och jag skulle upp 09,00.. Blev inget med det nej, Men hoppas på att somna ikväll, för imorgon SKALL jag till skolan så enkelt är det. Tänker inte visa min misslyckande sida. Helst av allt så vill jag inte att någon ska veta om den för huvudtaget. Men det är lättare sagt än gjort..

Idag skall jag träffa min kontaktperson, Han måste verkligen hjälpa mig. Jag fixar inte detta längre snart!!

Skriver kanske senare, orkar inte mer nu.

Take care, ciao!