Min hjärna och själ har slutat att fungera, om inte ens att existera.

Han, min kärlek i mitt liv har gett sig av och jag trodde inte att jag var så fast som jag egentligen är. Jag är verkligen kär, för 3e eller 4e gången i mitt liv. På riktigt! Andra gången på riktigt i en kille. Så det känns! Ingenting gör så ont som att vara utan honom. Men jag måste tvinga mig ur detta och jag har tagit ett stort och bra beslut tror jag!? Jag kommer att bege mig av härifrån. Jag kan inte leva såhär längre. Jag kan inte heller gå omkring här hemma och vänta och längta efter att om han kanske kommer tillbaka. Vilket han iochförsig har gjort. Han har kommit tillbaka och det har vart som vanligt... Sen skiter det sig och dagarna går, eller dagen sen är han här igen. Men "nu" är det nog på riktigt, det kommer inte bli vi igen. Vi kommer bara att ha kvar en del av det. Trogna på ett sätt, och det är för att det är så himla bra och vi tycker ju om varandra, trots allt!

Jag skickade ett sms till honom för att tala om att vi måste prata, han svarade och undrade ang vad. Och jag ville inte ta det på sms att jag skulle flytta, men det blev så ändå och "fuck you" fick jag till svar. Hur ska jag ta det? Blev han ledsen? Sårad? Då kan han få känna på hur det är att bli sårad. Jag är sårad jämt, för han ger mig ingenting att gå på, ska jag sitta hemma och vänta på honom fall att han Kanske kommer hem? Eller ska jag göra andra grejer som kanske får han att börja undra? eller tro att jag är med någon annan? Tro fan att jag sitter hemma eftersom jag vill bevisa för honom att det är Honom som jag vill vara med!!

Börjar känna mig som en toffel rent ut sagt, är det känslorna som gör det?

I vilket fall är jag ensam nu mera, ingen lust, har ett enormt sug. Jag vill bort, bort ifrån detta livet. Dödångesten har kommit tillbaka och jag vet inte hur jag ska handskas med den!

Jag vill åt friheten som hjälpmedlet kan hjälpa mig med, men ändå så vill jag inte. fan! det är så otroligt mycket nu.. Jag fixar inte mer.. Jag behöver ha raka linjer att gå på!

Har blivit mycket på andra fronter nu, träffat massorr av andra vänner. Mycket trevligt. Men jag är inte ute efter något mer än vänskap, INTE sex INTE kärlek INTE något annat!  Jag vill ha kärlek från han den där och det får jag. Och det räcker för mig.
Hur ska det gå när jag flyttar då? Räcker kärleken från min hund och syster? Jag börjar tveka, för tänk om han säger att han vill ha mig? Kan han inte flytta med mig? Jag vill så mycket, men ändå så vill jag vara ensam, men han är för bra för mig. Fast jag kanske börjar tveka..

Fan!

Snart vet jag faktiskt inte fall jag vill mer..Jag Vet att han är den enda för mig men ändå är jag inte med honom?Mitt hjärta skriker efter honom, han den bästa!¤oroväckande känslor¤Förresten så var det helt underbart att få vara i hans armar igen!!Och tillochmed min mamma sken upp och blev glad när hon såg honom.Allt var som vanligt, förutom att han åkte hem själv..

Snart vet jag faktiskt inte fall jag vill mer..Jag Vet att han är den enda för mig men ändå är jag inte med honom?Mitt hjärta skriker efter honom, han den bästa!¤oroväckande känslor¤Förresten så var det helt underbart att få vara i hans armar igen!!Och tillochmed min mamma sken upp och blev glad när hon såg honom.Allt var som vanligt, förutom att han åkte hem själv..

Har varken haft tid eller lust att skriva.. Sen så börjar jag bli lite rädd för att sätta mig ner och skriva.. Tänk fall någon ser? Någon som verkligen inte har "rätt" att läsa denna blogg, den är ju trotsallt hemlig!

Vet inte ens vad jag ska skriva om längre, orkar inte riktigt tänka på om eller hur jag mår dåligt. Har ingen större lust att blicka bakåt hela tiden. Kan knappt sitta vid datan, blir bara ledsen över att kanske få höra något som inte stämmer.

Shit happens!

Mitt liv går framåt, Har fortfarande han den där vid min sida. Frågan är väl bara hur länge till. Han kanske tröttnar? Vi är ju trotsallt med varandra dagligen, sover med varandra varje jävla dag. Det är bra, för jag gillar inte att sova ensam. Dessutom är jag van att Inte sova ensam. Kanske är farligt att göra det till en vana när det kan försvinna när som helst.

Sen så finns det en person som fortfarande finns i mitt liv men ganska långt borta.. h*n finns i mina tankar dagligen, men det är inget jag kan prata om eller yttra mig om. Orkar inte konflikter eller diskutissoner!

Har träffat en ny familj, som känns helt toppen!! Har redan massa tider inbokade, det känns riktigt skönt! Underbara två små barn.. 1år & 3.5 år..

Påtal om barn så Måste jag börja äta preventivmedel igen, har inte ätit det på riktigt sen 09.. Dags nu kanske!!? Allt för att rädda mig själv, fast jag vet så jävla mycket att jag mår sämst av att behöva tvinga mig i skiten, vad det nu är! Något som jag kan sluta med precis när jag vill - Det är min plan!

Nej, nu har jag inte tid mer.. Hunden är rastlös, just nu halvligger hon under en dyna? Soffdynan alltså..

Tack för mig, jag lever ännu en gång!

Sitter hos min vän, och jag saknar att ha en familj.. En mamma som lagar mat och syskonen kommer.. Time to go. Livet är bra nu!

Nu var det ett tagsen som jag skrev här, har inte haft tid faktiskt. Eller lust.

I en veckas tid har jag tillbringat tiden med Han den där och det har vart helt underbart! Det var väl någon dag i helgen som var kaos, men det är "glömt" nu och allt är som vanligt igen. Helt fantastiskt.

När allt bara flyter på så är livet helt underbart! Mår dessutom ganska bra och det var längesen som jag kände såhär.

Men nu kommer det vara en tråkig vecka framöver, För Han har flytt landet. Men men, nog om honom!

Har inte gjort något som jag inte borde göra sen i helgen, och det känns också bra.. Har iofs intagit något som kanske inte är "bra" men som tar ner mig på jorden lite.. Var lite mycket där ett tag och jag kunde inte riktigt landa utan befann mig uppe bland moln. Bra eller Dåligt? - Både och!

Men nu är det inget mer sånt, jag har båda fötterna på jorden och jag både äter och sover ganska bra. Eller, jag sover bra när jag sover med Han den där! Tänk vad en annan människa kan göra en Lycklig? :D

Min hund är lite arg, eller på dåligt humör. Känns som om hon fattar att vi kommer att vara ensama många dagar, Det var längesen som vi var ensamna såhär, Men har bestämt mig för att åka ut till min pappa och vara där nästa vecka.. Bara för att inte bara vara här hemma, där kommer vi ändå ut och kan promenera i skogen och klappa på min häst som är där. Eller min och min, Hästen som jag delar med min syster.  Tror de kommer bli en ganska bra vecka ändå, men sen när han kommer hem så blir det mys och kärlek, lite ialf? För sen är det fredag och då blir det väl fest? Fast då ska jag träffa mina "gamla" kollegor. Kommer bli toppen!! :)

Nää, Nog för mig nu..

Hajdo!

Eller var de det? Jag börjar tvivla. Var det jag som orsakade denna smärta som jag än idag får leva med? - eller vems fel var det?

Jag vet inte, men jag kan inte sluta tänka!

Sitter här, som jag brukar göra.. Dagarna går bara förbi, jag sover dåligt, drömmer konstigt. Hur fan ska man orka något på dagarna när all min energi går åt att sova?

Min längtan efter att känna just det där börjar bli enormt och jag har ingen större lust att vänta och längta längre. Snart är det här hos mig och då får jag äntligen njuta igen. Efter att få vara själv, hitta orken, känna tröttheten i både kropp och hjärna. Det finns nästan inget bättre. Kunna ge ifrån mig allt, min kärlek och min ork till att prata. Denna gången kommer det bli ännu bättre än vad det har vart förut. 

Jag är inte fast och kommer inte att bli det heller, men jag vill bara känna "det där". Kalla det vad ni vill och döm mig, men tala inte om det för mig och prata inte om det med mig! För jag tänker inte lyssna, jag är såpass gammal nog och veta vad som är bäst och obra för mig.. Blablabla!

Jag är trött på att hela tiden vara depp och opepp, Fast jag är mycket gladare nu än innan, fast bara med honom! Fan vad jag längtar efter honom nu då? Inte bra..

Snart kommer det väl antagligen ringa på min dörr, så kan inte bli allt för djup här, senare idag kanske..  Känner mig för övrigt ganska ledsen idag. Träffade min pappa som jag sa i tidigare inlägg, och det gjorde att mina känslor började att längta och sakna ännu mer efter honom, min älskade pappa!  Hans fru var med också, kul att träffa dom båda fast jag egentligen känner mig för sjuk för att vistas bland dom. Vill helst av allt bara gå och gömma mig någonstans.. Lusten att ringa min mamma och fråga om hon kan ta hand om min hund är stor, Men hon ska ha henne i helgen så vet kanske inte om det är en bra idé.. Men jag behöver lite ensamhet känns det som.. Bara att få sova, ligga i sängen lite halvdöd - En skön känsla!

Dom två ölen som står i kylen, dom vill jag ha precis nu! Men kan inte, inte nu.. Sen darling, sen!

....FAN..

Hejdå.

Dagarna är som vilken dag som helst, jag orkar inte bry mig eller tänka. Men tror att det är onsdag idag för det är då som han den där brukar jobba. Blev väckt på ett helt fantastiskt sätt, eller egentligen inte. Men vakna av att telefonen ringde 13.45 och så såg jag bara hans namn och ringde upp eftersom jag såklart missade samtalet. Några minuter senare var han här, vi skulle prata.. Det gick sådär, eftersom jag inte är så bra på att prata i "nyktert" tillstånd.. Så, Ja..  Det gick sådär. Men det blev bra ändå, fast vi kanske inte kom fram till något egentligen.. Men nästa gång, jag kanske ska ta att skriva brev nr3? Ja men det kanske är en idé, om jag inte kan somna sen så är det nog ett bevis på att jag bör hålla en penna i min hand..

Har haft ett par helt fantastiska dagar faktiskt, Helgen var helt perfekt rent ut sagt.. Fredagen började bra, åkte in och mötte min vän vid hennes jobb.. Sen drog vi till en krog och mötte upp en vän från mitt håll.. Sen, är det lite svart en bit in men vissa stunder har jag en blick om vad som hände.. Jag skulle åka hem runt 22 tiden men chansringde till han den där, och han svarade och poff så var jag där han var..?! Sen flöt kvällen på riktigt bra.. Hemma runt 5 på natten och som tur var hade jag en underbar vän som var ute med min hund som var hemma.. Kom hem i vilket fall, med det finaste sällskapet som man kan ha. I love it! Somnade runt 9 tiden och vakna halv 12. så inte många timmars sömn där inte. Men helt perfekt, mys och bakfyllemat och promenader gjorde min lördag, ett kalas på kvällen sen hem och attack dö i min säng, ensam.. Tomt, första natten på 3-4 dygn som man skulle sova ensam.. Och sen dess har jag sovit ensam.. Helt jobbigt, Måste somna på piller för att ens kunna somna ,för jag blir aldrig trött?! Sover dock längre, minst 10timmar per natt... Imorgon ska jag dock upp tidigt för att Äntligen ha lite egentid med min älskade pappa.. Som jag längtat!

Så lär kanske göra några människor besvinka imorgon men jag vill och behöver få träffa min pappa..

När slutar man att vara rädd för kärlek och ordet "förhållande" ?